Detta är dynontologi, en lära i hur man lever energismart. Och detta är kapitel 13. Här tittar jag på Carlos Castanedas idéer i sammanhanget. [Efter denna del återstår fem delar. De kommer att handla om Bhagavad-Gîtâ, Ernst Jünger, flygande existensialister (Saint-Exupéry m fl) och Judas Priests dynontologiska texter. Sist blir det en sammanfattande del.]
Index till alla kapitel
Carlos Castaneda (1924-1998) är en filosof vars idéer rimmar väl med dynontologi. Hans tal om att
siaren ska vara en krigare kan utan ansträngning tolkas som att en siare ska tänka operativt. En siare i Castanedas mening är en form av operativ kunskapare. Siaren, säger Castaneda vidare, ska ha
memento mori inpräglat i sig. Alltså det som jag talade om
i kapitel 2.I detta kapitel tänkte jag skärskåda relevanta passager hos Castaneda. En hel del citeras kring detta att siaren ska vara en krigare. Bara så att vi är överens: med ”krig” avses i dessa privatfilosofiska marker inte krig som förstörelse och ödeläggning, utan krig som utmaning, som personlig prövning och mental höjning. Castanedas guru don Juan låter inksärpa det. Envar läskunnig person torde förstå det, liksom Bhagavad-Gîtâs krigarmetafysik för den absoluta merparten av dess läsare blott är en liknelse.
Att läsa CastanedaCarlos Castaneda föddes i Cajamarca, Peru, 25/12 1925. Han dog i Los Angeles, Kalifornien, 27/4 1998. Han skrev tolv böcker om sin andliga resa. De blev bestsellers, sålde i tiotals miljoner ex värden över. Ändå är Castaneda något av en doldis. Hans verk flyger lite under radarn. Här ska jag att börja med titta på bok 2 i serien, "A Separate Reality".
Castaneda blev lärjunge till indianen don Juan 1961 men la av efter några år. Dock skrev han en bok – ”The Teachings of Don Juan” – som förutom att bli bestseller även blev en akademisk avhandling, ett
undergraduate paper i antropologi. Castaneda läste nämligen vid University of California, Los Angeles, UCLA. När väl boken var klar åkte han så ner till Mexico för att visa don Juan boken och därmed var han fast igen, han föll till föga och beslöt att fortsätta sitt lärjungeskap. Visst var visdomen tung att bära, de upplevelser som kantade det hela kunde utmana ens mentala balans, men på det hela taget var den värld don Juan visade så mycket rikare än Castanedas vardagsvärld med dess materialism och banalitet. Därmed var det för Castaneda aldrig riktigt frågan om ett val, vägen valde sig själv.
Det Castaneda lärde sig från 1965 och ett tag framåt blev senare en bok även det, ”A Separate Reality”. Den handlar för sin del mycket om ”memento mori”, nödvändigheten att inse att man är dödlig, som jag talade om
i kapitel 2. En siare ska vara som en krigare, fullständigt beslutsam, ödmjuk, en smula rädd och, inte minst, beredd att dö. Endast så når man Kunskap. Själv läste jag denna bok på 1990-talet och den fick poletten att trilla ner. För nog hade man hört talas om detta med döden förr, det var något vi alla skulle möta. Men att inse denna tanke med hela sitt väsen, det är inte snutet ur näsan. Man möter den till exempel hos existensialisterna: Sartre och de Beauvoir, ja även Heidegger nämner döden som en grundbult i individens personliga moral. Man måste ta med döden i ekvationen, annars blir allt banalt och icke-autentiskt.
Jag hade även mött det i Bhagavad-gîtâ: inse att du är dödlig, att du en gång ska dö...! Men det fastnade inte. Men så fick jag äntligen tag på Castaneda. Och jag tog mig omsider an bok 2 i serien, ”A Separate Reality”. Och det var först nu, när jag så att säga fick memento mori i bokform, i ett komplett 200-sidigt narrativ, som jag förstod. Sanningen måste kanske smygas på en, måste upprepande gånger nötas in för att det ska fastna i mitt holistiska sinne.
- - -
Memento mori: det är inte roligt att lära sig. Castaneda blir själv kallsvettig och konstig, hans vardag blir ett helvete säger han till don Juan, bara för att denne haft fräckheten att påminna honom om döden. Men det är så det är. Det tar några veckor innan kunskapen satt sig. Sedan kan man andas friare. Du blir en klar existensialist, saker och ting får proportioner och du inser dina begränsningar. Du ser livet i skarpare konturer eftersom du vet att varje ögonblick kan vara ditt sista. Du har, i Castanedas termer, fått ”döden som rådgivare” – Death as an Adviser. Varje ångestfull tanke, varje onödig ängslan och rädsla, motas i grind med memento mori. Så enkelt är det – och så svårt.
Svårt men också underbart. En kunskapare kan gå ner på stan en solig dag och tänka, ”detta kan vara min sista stund här på jorden, halleluja”. Döden kan slå följe med en även i ljusa stunder. Det handlar för sin del inte om att frossa i tankar på döden, att längta efter döden. Att söka upp döden i sig är poänglöst säger don Juan för vi ska ju ändå alla dö en gång. Nej, tanken på döden har en tillnyktrande effekt, den ger vardagen ljus och skugga. Efter ett tag blir memento mori så naturligt att man inte är medveten om det, det blir en av många esoteriska sanningar som vägleder en, del av ens andliga undervegetation.
Siaren som krigare”Du ska vara en krigare. Du ska ha samma attityd som en soldat som går ut i krig: med rädsla, respekt, ödmjukhet och total beslutsamhet.”
Vem är det som säger det där? Soldaten i fält? De la Chapelles instruktion för den karolinske soldaten? Hagakure? – Nej, det är don Juan, gurun i Castanedas böcker. För att möta Kunskapen ska man ha samma attityd som en soldat i krig.
Det är tuffa ord. Och sanna. Och lämpliga även för en Operativ Kunskapare.
Att möta de ontologiska realiteterna, att ge sig metafysiken i våld, att existensiellt inse sin dödlighet och lära sig vad det handlar om här i livet, det är litegrann av ett äventyr. Ett äventyr med livet som insats. Man måste veta att man är dödlig, att man ska dö. Man ska vara som en krigare i sitt sinnelag, ödmjuk och beredd på att dö.
Det står en del om detta i Castanedas böcker – om memento mori och annat Operativt gångbart. I "Journey to Ixtlan” säger don Juan till exempel det följande, rader för en äventyrlig ande. Det handlar om förundran, att upptäcka nya världar, om frihet:
To seek freedom is the only driving force I know. Freedom to fly off into that infinity out there. Freedom to dissolve; to lift off; to be like the flame of a candle, which, in spite of being up against the light of a billion stars, remains intact, because it never pretended to be more than what it is: a mere candle.
Det är tänkvärt. Och följande citat ur samma bok utvecklar krigartemat. När man dö ska man som shaman utföra en viss dans. Detta är att leva i elementen, att avsluta ett heroiskt liv i samklang med Alltet:
The dying sun will glow on you without burning, as it has done today. The wind will be soft and mellow and your hilltop will tremble. As you reach the end of your dance you will look at the sun, for you will never see it again in waking or in dreaming, and then your death will point to the south. To the vastness.
Detta är oerhört slående. Man kan säga så här: shamanism kommer jag aldrig att syssla med. Men man förstår ju känslan bakom det hela. Detta är esoterismens högsta stadium: att dö i den nedgående solens sken och gå vidare med bevarat medvetande. Det är, tycker jag, något dynontologiskt över det hela.
- - -
Mer eller mindre strukturerat ska jag här fortsätta citera Castaneda. Temat är ”krigaren som operativ kunskapare” där gränserna till allmän visdom ibland är vag. Två exempel på sådan visdom finns till exempel i samma bok jag citerade ur nyss, ”Journey to Ixtlan”: ”Life in itself is sufficient, self-explanatory and complete.” Det kallar jag en hjärtevärmande holism. Vidare: ”Nobody knows who I am or what I do. Not even I.” Denna drastiska stil lär man sig gilla som Castanedaläsare. Don Juan, vad eller vem han än är, är en personlighet, en vis man med humor, vilket inte är alltför vanligt. Man kanske kan säga: sann visdom kännetecknas av att den har plats för humor.
Temat var alltså krigaren-som-kunskapare. Här följer lite sådant. Exakt vilka Castanedaböcker det är hämtat ur vet jag inte alltid, jag fann dem på nätet, även om jag själv förvisso läst alla Castanedas böcker. – Detta handlar om hur krigaren lever sitt liv strategiskt. Han ser allt som
utmaningar:”The basic difference between an ordinary man and a warrior is that a warrior takes everything as a challenge while an ordinary man takes everything as a blessing or a curse.”
Vidare heter det i samma anda, i samma aktivistiska, gestaltande anda: ”A man of knowledge lives by acting, not by thinking about acting.” Det är ett hårt liv...! Men det är också ett autentiskt liv, ett riktigt liv med kniven mot strupen: ”In a world where death is the hunter, my friend, there is no time for regrets or doubts. There is only time for decisions.”
Ramsa mot rädslaEtt ypperligt Castaneda-citat är detta: ”The aim is to balance the terror of being alive with the wonder of being alive.” Det kan få en att tänka på "Dune"-böckernas ”Litany of Fear”:
I must not fear.
Fear is the mind-killer.
Fear is the little-death that brings total obliteration.
I will face my fear.
I will permit it to pass over me and through me.
And when it has gone past I will turn the inner eye to see its path.
Where the fear has gone there will be nothing.
Only I will remain.
Influensen för detta hanterande av rädsla tycks vara den indiske vishetsläraren Krishnamurti (1895-1986). I en viss bok återgavs Krishnamurtis idé om att bli kvitt rädslan genom att se den, se igenom den och sedan lämna den. För när en människa verkligen ser hur hon formats kan hon förstå sig själv. ”Om du är fri från rädsla, från sorg, behöver du ingen gud”...
- - -
Ämnet är Castanedaböckernas yttringar av krigarfilosofi. Nu ska jag tala om idén ”a cubic centimeter of change”. Det handlar om att ta vara på tillfällena och få dem att verka i din favör, potentiera dem så att de blir upphöjda till två:
All of us, whether or not we are warriors, have a cubic centimeter of chance that pops out in front of our eyes from time to time. The difference between an average man and a warrior is that the warrior is aware of this, and one of his tasks is to be alert, deliberately waiting, so that when his cubic centimeter pops out he has the necessary speed, the prowess, to pick it up.
Den Operative Kunskaparen är en aktiv ontolog, ständigt beredd på allt där han gestaltar sitt liv. Så kan denna ”cubic centimeter of change” förstås. – Följande citat är alla heroiska och aktivistiska, de handlar om oändliga utmaningar och att lära sig leva med det. Man lär sig leva på en högre nivå, man lär sig (som jag brukar säga) söka vila i handling:
. ”Only as a warrior can one withstand the path of knowledge. A warrior cannot complain or regret anything. His life is an endless challenge, and challenges cannot possibly be good or bad. Challenges are simply challenges.”
. ”You have little time left, and none of it for crap. A fine state. I would say that the best of us always comes out when we are against the wall, when we feel the sword dangling overhead. Personally, I wouldn't have it any other way.” ["Tales of Power"]
. ”The average man is hooked to his fellow men, while the warrior is hooked only to infinity.”
Det sista citatet knyter snyggt ihop krigarlivet med metafysiken. Det handlar om att leva i elementen, vara i Varat. Och detta associerar till något jag redan citerat, om hur man möter Kunskap på samma sätt som en soldat i krig:
A man goes to knowledge as he goes to war, wide awake, with fear, with respect, and with absolute assurance. Going to knowledge or going to war in any other manner is a mistake, and whoever makes it might never live to regret it.
DödenI krig möter man döden och härmed ett citat om döden från ”Journey to Ixtlan”. Att vara medveten om döden, att ständigt ha sitt memento mori för ögonen, det är även mitt privata ledmotiv. Det har jag fått från Castanedas andra bok, ”A Separate Reality” samt från sentenser som denna ur tredje boken, ”Journey to Ixtlan”:
Death is the only wise advisor that we have. Whenever you feel, as you always do, that everything is going wrong and you're about to be annihilated, turn to your death and ask if that is so. Your death will tell you that you're wrong; that nothing really matters outside its touch. Your death will tell you, 'I haven't touched you yet.'
- - -
Castaneda gav ut tolv böcker om sin magiska resa. Den fjärde boken i serien hette för sin del ”Tales of Power”. Även här talas om det heroiska i att leva det liv man lever, acceptera utmaningarna: ”A warrior, or any man for that matter, cannot possibly wish he were somewhere else; a warrior because he lives by challenge, an ordinary man because he doesn't know where his death is going to find him.”
- - -
Här ska jag ge tre citat på raken, alla på temat stoiskt krigarliv. Det första handlar om att leva liknöjd, fri från indignation och upprördhet. Det andra handlar om vad som skiljer krigarattityden från vardagsattityden. Det är ur ”The Fire From Within”, bok 7. Det sista handlar om hur ”krigare” agerar för andliga principer, för ”the spirit”.
. ”Think about it: what weakens us is feeling offended by the deeds and misdeeds of our fellow men. Our self-importance requires that we spend most of our lives offended by someone.”
. ”My benefactor told me that my father and mother had lived and died just to have me, and that their own parents had done the same for them. He said that warriors were different in that they shift their assemblage points enough to realize the tremendous price that has been paid for their lives. This shift gives them the respect and awe that their parents never felt for life in general, or for being alive in particular.”
. ”Malicious acts are performed by people for personal gain... Sorcerers, though, have an ulterior purpose for their acts, which has nothing to do with personal gain. The fact that they enjoy their acts does not count as gain. Rather, it is a condition of their character. The average man acts only if there is a chance for profit. Warriors say they act not for profit but for the spirit.”
- - -
Don Juans liv är ett heroiskt liv, ett äventyrligt liv, ett romantiskt liv – om man är beredd att betala priset. Hör bara vad han säger om att finna ”a path with a heart” i första boken, ”The Teachings of Don Juan”:
Look at every path closely and deliberately. Try it as many times as you think necessary. Then ask yourself alone, one question... Does this path have a heart? If it does, the path is good; if it doesn't it is of no use. - - - For me there is only the traveling on paths that have heart, on any path that may have heart, and the only worthwhile challenge is to traverse its full length – and there I travel looking, looking breathlessly.
Samma äventyrliga anda speglas i andra boken, ”A Separate Reality”. Detta visar hur Castaneda såg kunskapen som ett äventyr: ”We are men and our lot in life is to learn and to be hurled into inconceivable new worlds.”
- - -
Carlos Castaneda har som sagt skrivit cirka tio böcker om shamanism som kunskaps- och livsväg. Till hans nackdel ska sägas att hans böcker ofta far ut i oväsentligheter. Det tar tid för honom att fatta den operativa livsstilen. En som hade lättare för det hela var en viss Taisha Abelar. Hon var del av samma krets som Castaneda. Och i ”The Sorcerer’s Crossing” (1992) skildrar hon på 250 sidor vad Castaneda behöver åtskilliga böcker för: hur man som fullkomlig nybörjare får lära sig att spara mental energi, leva sitt liv strategiskt och höja sig mentalt.
Abelar får lära sig att bli fri. Det finns bara här och nu säger hennes lärare: ”[T]hen was then: now is now. Now there is only time for freedom.” [s 115] Abelar får lära sig ett och annat. Sammanfattat i punkter, Abelars bok sammanfattad ur dynontologisk synvinkel, ger detta:
. För att förändras måste man säga det högt [s 63], à la Frank Herberts ”I am not the kind of person I want to be”.
. Feghet, mallighet, överdriven känslosamhet, övermod och avsaknad av mål i livet: detta är en människas främsta fiender, detta är sådant som hindrar henne att flyga på frihetens vingar. Och man måste, säger Aberlars lärare Clara, vara skoningslös i sin kamp mot dessa fiender. [s 149]
. Man frigör mental energi genom att 1) gå igenom sitt liv baklänges och på så vis desarmera mentala minor (för detta med ”baklänges”, jämför Kierkeggard som sa att ”man må leva livet framlänges men förstå det baklänges) 2) andas rätt.
. Den operative kunskaparens väg är en segerrik väg: ”sorcerers have only one path open to them: to succeed in whatever they do.” [s 207] Det är som Judas Priest: ”I learned to win when I was young so I’m never ever gonna lose.” Och samma grupps: ”Solid as rock, no wonder I am indestructible / first placed in every thing I do.”
. En viss Emilito lär Taisha motverka den ”defaitist attitude” hon har. [s 207] Som Jünger sa: nihilist får man vara, men inte defaitist. Detta är centralt för envar dynontolog.
Översikt över Castanedas läraNär jag nu gått igenom Abelars bok slår det mig att någon form av systematisk översikt av Carlos Castanedas system kunde behövas. I sina böcker, vad säger han som rimmar med dynontologin? Han har bland annat dessa termer:
. Assuming responsibility: detta är att ta ansvar och skaffa viljekontroll över tankar och känslor. Ungefär så som jag beskrivit det i kapitel 4 av denna följetong.
. Awareness– ”medvetande”, syftande på ett glorifierat, klarseende tillstånd. Det kan möjligen liknas vid den mindfulness som idag är ett gångbart ord inom andligheten.
. Inner silence– inre tystnad varmed man uppnår tyst kunskap (”silent knowledge”). Om detta talas i Castanedas bok ”The Power of Silence” (1987). Ett sätt att nå detta tillstånd är att komma till ro, att tysta ner sin inre monolog. Detta görs i mina termer genom att meditera, se kapitel 7 i denna bok.
. Impeccability– lika med ofelbarhet, otadlighet eller syndfrihet. Detta kan sägas vara en munkmoral med honnörsord som återhållsamhet, eftertanke, enkelhet, chosefrihet, självrefleketion och avsaknad av stolthet. Istället för att älta personliga problem höjer man sig och blir impeckabel. Det kan möjliges ses som detsamma som: genom att ta viljekontroll över tanken spar man mental energi (se kapitel 4 av denna följetong).
. Erasing personal history, losing self-importance, breaking routines– detta är strategier att tillämpa för att frigöra energi. De kallas ”not-doings”, ”icke-göranden”, alltså ett slags avlägsnanden av mentalt groll. ”Erasing personal history” innebär för sin del att avmytologisera sig själv, att tona ner sin känsla av betydelse. I Castanedas värld är det hela en aning dramatiskt, man ska bryta med allt och skaffa en ny identitet, men så avgörande är det inte för en dynontolog. Man kan behålla samma identitet och leva ungefär som förr, även om man beslutar sig för att bli en Operativ Kunskapare. Men det är nyttigt att tona ner sitt sedvanliga ego. Man ska tåla att skämtas med, man ska låta sin ”foolish pride” flyga och fara. Dvs: man har som alltid sin integritet, man har sin rätt till värdighet, liv och ära, men ”känsla av betydelse” (nästa punkt i denna tredelade strategi), av uppblåsthet och därmed risk att bli kränkt för minsta lilla – detta hör inte till dynontologens mentala utrustning.
Den sista tekniken för att frigöra energi var ”breaking routines”. Idén bakom den är att man genom enkla saker som att ”ta en annan väg till jobbet”, ”möblera om lägenheten”, ”skaffa ny frisyr” etc bringas att lämna sin
comfort zone och därmed förändras mentalt; man ser saker på ett nytt sätt.
Jag är egentligen inte så inne på just detta själv (jag har inte lust att möblera om eller byta fristyr), men jag lämnar det hela som inspiration för hugade dynontologer. För visst rimmar ”brytande av ruitner” med dynontologins karaktär av operativ kunskap, av handlingen som inre upplevelse. Genom att bedriva Operationer skaffar man Kunskap, även genom en banal operation som att bryta rutiner. Nya mönster kommer därmed att prägla dig, nya synsätt i det yttre som berikar nya i det inre.
- - -
Som kanske framskymtat sysslade Castaneda och hans grupp med shamanism och systematisk esoterism. Jag är ingen sådan ockultist (
se kapitel 7), men som sagt har Castanedas böcker berikat mig andligt i hög grad. Han fick mig ju att inse memento moris betydelse för ens andliga liv, som jag sa i början av detta kapitel. Bara för den sakens skull är han värd sitt salt. Och utöver det handlar hans böcker om att höja sig mentalt genom att göra saker, och det är som alla vet vid det här laget dynontologins kärna. Som guru från 1900-talet kommer Castaneda alltid att ha en plats i min privata himmel, jämte Nietzsche, Evola och Jünger.
- - -
I nästa kapitel ska det kretsa kring Bhagavad-Gîtâ.
Index till alla kapitelRelaterat
Ord och begrepp hos CastanedaAbelar: The Sorcerer's Crossing (1992)Castaneda: The Power of Silence (1987)Castaneda: The Teachings of Don Juan - A Yaqui Way of Knowledge (1968)Castaneda: bibliografisk översikt
