I morgon 6 juni är det Sveriges nationaldag. Det är en helgdag. Det är en dag då vi firar oss själva och Sverige, det vackra och fina landet.
I morgon är det nationaldag. Det sker i ett uppskruvat, spänt läge. Vi har hela våren hört MSM tala om hur farligt det är med nationalism, hur farligt det är att gilla sitt eget land. Hua. Nej hellre hylla NWO som krigar i Ukraina och Syrien.
Men som alla vet har NWO stött på hinder på sistone. Folken slår tillbaka. Kulmen är nådd i Syrien, landet försvarar sig framgångsrikt. Vad gäller möjligheterna att provocera Ryssland till krig så är de små. Nog försöker den ukrainska regimen att starta krig men det vill sig inte.
Dessutom går det en nationalistisk våg över Europa. Detta bekymrar eliten. På det nyss avslutade Bilderbergermötet i Köpenhamn rynkade man pannorna över den växande nationalismen, yttrad i EU-valsresultatet. Nationalismen hindrar genomförandet av globalismen. Som punkt tre på årets Bilderbergermöte förekom "Rise of nationalist moods in Europe":
Populist eurosceptic parties are winning the hearts of Europeans from the UK to Greece to Hungary, dealing a blow to the union’s unity. A nationally driven and divided Europe would be reluctant to take globalization for granted.Man försöker stoppa nationalismen. Men hur ska det lyckas. Nationalismen flyter fram som en bred flod, omöjlig att stoppa.
Nationalismen ökar och freden består. Och Sverige består. Och om Sverige, vårt land och vår nationalkänsla, ska jag berätta i morgon. Då publicerar jag mitt sedvanliga nationaldagstal. "Reflektioner på nationaldagen" heter det. Väl mött då alltså. Jag ska bland annat berätta vad jag gjorde nationaldagen 1985.
- - -
Jag har publicerat sådana här tal/reflektioner sedan 2011. Det finns alltså ett litet arkiv att citera ur, om man känner för det. Och det gör jag. Går man till förra årets tal, det 2013, sa jag bland annat detta:
Vi svenskar existerar. Vi har rätt till detta land. Det finns inte en makt i hela universum som kan hindra oss från att värna vårt eget, vurma för dem vi är. Det finns inte en makt i hela universum som kan besegra oss i kampen för vår identitet, för att få vara oss själva. Det finns inte en makt i hela universum som kan hindra oss svenskar från att själva bestämma vad som ska hända i detta land.2012 höll jag också tal. Då anslog jag ett historiskt perspektiv. Jag sa bland annat:
Vi svenskar, en germansk stam, firar den suveränitet vi levat under i större delen av vår historia. Denna suveränitet var i fara i slutet av medeltiden. Då kom Gustav Vasa och återställde den. Det är sant. Han räddade oss. Han återupprättade den svenska stat med medeltida rötter som den dåvarande danska imperialismen höll på att utplåna. Det "av Svea och Göta riken sammankomna Sverige" blev åter en suverän stat efter Gustavs befrielsekrig. Han valdes så till kung i Strängnäs 1523, den 6 juni. Det är det vi firar idag.- - -
Gustav är värd att hedra. Han var en hård man men utan honom hade det inte ens funnits någon svensk stat att ogilla - ingen svensk historia att förhålla sig till, ingen självständig tillvaro för det svenska folket genom de stormar som väntade, genom den aggressiva miljö av stormakter vi då levde i. Gustav grundade den starka stat varmed vi kunde värna vårt land mot dansken, ryssen och polacken. Dessa tre anföll oss ju 1697 men de fick svar på tal. Det var för att det fanns en suverän svensk stat som kanaliserade rikets resurser. En stat grundad eller återupprättad av Gustav Vasa. Då betyder det mindre att Gustav var en tyrann som ödelade kloster och plundrade kyrkor på silver. Han gick kanske för långt ett tag, han fick uppror på halsen på grund av övernitiskt rofferi, men hans gärning i stort var god. Utan honom hade det inte funnits någon historia om Sverige som suverän stat.
Föregående år, 2011, publicerade jag mitt första tal i serien. Vad sa jag då...? Jag sa bland annat detta, om att vara stolt över att vara svensk. Detta positiva gestaltande, detta affirmativa omhuldande, är vad våra fiender inte rår på. Därför kommer den genuine nationalisten aldrig att förlora -- allra minst i dessa tider, då tidsandan går åt detta håll, nationalismens håll:
Jag är stolt över att vara svensk, glad över kunna att resa runt i mitt land och se kyrkor, byar och gårdar som mina förfäder byggt och vårdat genom århundradena. Jag är stolt att vandra i samma skogar som mina förfäder, stolt över att tala samma språk som Tegnér och Heidenstam, Sten Selander och Erik Gustaf Geijer.- - -
Detta är Sverige. Jag är svensk, jag ber inte om ursäkt för det. Detta är Sveriges nationaldag då vi hyllar svenska traditioner, svenska dåd, svenska märkesmän- och kvinnor. (...) Vi (...) gillar Sverige, älskar att höra om våra förfäders bedrifter, gillar att dra med handen längs en vägg som de timrat och målat faluröd. Vi lyssnar till samma lövsus som de hörde en gång, hör samma vattenbrus som de lyssnat till, ser samma slags moln dra förbi på himlen. Vi är ETT FOLK och det kan ni inte ta ifrån oss.
Detta var en titt på gångna tiders nationaldagstal. I morgon kommer, om Gud vill, 2014 års.
Jag vet ingen annan än jag som, varje nationaldag, år ut och år in, skriver sådana här texter: svenskvänliga, kampsinnade texter, upplagda på internet som ett led i att befria landet. Och vi kan befria vårt land. Vi kan det om vi vill det. NWO har haft hela världen i sitt grepp men nu lossnar det, nu befriar sig folken. Vi har sett det i Syrien, vi har sett det i EU-valet, med sin nationalistiska yra. Och nu är det dags för samma yra här i Sverige. Folkens kamp är folkens hopp.
Relaterat
Nationaldagstal 2014
Nationaldagstal 2013
Agajan äventyraren -- roman med nordisk sagokänsla
Gustav Vasa -- ett kapitel ur min svenska historia
Modern asatro: den frodas i Norden
Östra kanalen, Härnösand