I min exposé över Sveriges geografi har jag nu nått norra delen. Härmed alltså några upplysningar om vad man kan hitta i Västerbotten, Norrbotten och Lappland.
Umeå
Nu skriver jag om Umeå. Umeå ligger i Västerbottens län (och Västerbottens landskap). Staden är belägen vid Umeälvens utflöde i Bottenviken.
I Umeå låg på sin tid regementena K4 och I20. Sedan 1960-talet har man även ett universitet, väl ägnat som högre studieinrättning för begåvad ungdom. Det ska erkännas att huvudbyggnaden har en viss monoton, fabriksmässig prägel, som en gigantisk högstadieskola. Men konstverk av bland andra Anders Åberg (träskulpturer) lättar upp. Och biblioteket har en viss, grandios storhet: på en nisch kan man stå och se ut över landskapet av hyllor och få intrycket av allt mänskligt vetande samlat. Jämte det akademiska sjukhus Umeå har upprätthålls traditionerna av akademistad.
Boden
Far man norrut från Västerbottens län hamnar man snart i Norrbottens län. Här, i inlander, finner man bland annat staden Boden. I sydöstra delen av staden, söder om stambanan och norr om Lule älv, ligger I19:s kaserner. Detta är det ärevördiga Västerbottens regemente. Här har det legat sedan 1907. Dess anor går tillbaka till 1600-talet. Under stora nordiska kriget var det med vid Düna, Kliszow, Fraustadt och Malatize samt, vill jag minnas, Poltava. Under kalla krigets dagar fick I19 en pansarbataljon vidhängd (P5). År 2010 beskrevs I19 som bestående av en jägarbataljon i Arvidsjaur samt en pansarbataljon med ingenjörskompani i Boden.
Annat sevärt i Boden är Bodens fästning. Allt är sedan ett tag avrustat, men Rödbergsfortet har bevarats och kan beses i guidade visningar.
Fjällvärlden. Skogslandet
Norrland har sina kalfjäll mot norska gränsen. Inte så mycket växer på dem, inga träd eller buskar, på sin höjd lite mossor, lavar, gräs och blommor. Att ta sig över den så kallade trädgränsen och gå ut på fjällheden, dricka vatten ur bäckar och campa under polstjärnan är exotiskt inom ramen för det svenska. Även skogslandet som sedan tar vid, ”det småkulliga norrländska platålandet” [Jonason, "SverigeFakta", 1983 s 32], har sin charm.
Visst är all skog i detta land inrutad i skiften, vare sig privat- eller bolagsägda. Men att stå på ett berg i södra Lapplands inland och se sig om på vida skogar och berg – även det är exotiskt i min bok. Det är en smula främmande, det är välbekant-obekant. Det är ett slags vildmark, även om – som antytt – allt är kartlagt och skiftat. Att stå på det där berget och se ödemark i alla väderstreck, att åka långs landsvägarna och se myrar, moar och åsar, berg och trädridåer, att fara genom den svenska tusenmilaskogen – det är gripande och romantiskt, romantiskt på det sätt som Caspar David Friedrich målade sina landskap: magnificient desolation.
Norrland
Norrland har sina älvar. Det är ett ganska unikt fenomen med dessa tiotalet breda vattendrag som rinner från nordväst till sydost. Störst, inräknat alla biflöden, är Ångermanälven.
Märkligt är också att detta karga Norrland haft befolkning sedan medeltiden. Sett till inlandet så var det till och med Ångermanälvens nedre dalgång som svearnas kolonisation av Norrland sträckte sig under medeltiden. Även Norrbotten har medeltida lämningar, som exempelvis kyrkor. Västerbotten är dock, vad det verkar, Terra Incognita för svensk, högkulturell medeltid. Söder därom finns dock massor av medeltidskyrkor; de finns i Ångermanland, Medelpad och Hälsingland. Sedan har vi förstås Jämtland-Härjedalen som befolkades från Norge i forntiden. Norrlands kustland blev befolkat med städer till och med Härnösand 1585. Sedan kom Umeå, Piteå och Luleå som städer på 1600-talet.
Norrland har sin fornhistoria. Fångstgropar och hällristningar (Nämforsen, Ångermanälven) talar sitt tydliga språk. ”Ånger” i Ångermanälven sägs komma från ett fornnordiskt anger som betyder ”vik”. Ångermanland var alltså ”vikmännens land”. Det tycker jag låter gammelgammalt, fornt och traditionellt. Ett äldre namn på Ångermanälven var för sin del Styran. En ort vid älven heter till exempel Styrnäs vilket erinrar om detta.
Om Norrlands geografi kan mycket sägas. Som antytt är det mycket skog: tusenmilaskog. Den skogen räcker ju ända ner till Skåne. Sverige har barrskog så långt ögat når, omvittnat av resenärer både på järnväg och med bil. Även Skåne har smärre barrskogar, låt vara att landskapets karaktär känns öppet. Skåne, Öland och Gotlandär slättland, men resten av riket är i mångt och mycket är skogland. Till och med i Stockholms förorter möter man tallar inpå höghusen och villorna.
Relaterat
Bodens fästning
Härnösand, Sundsvall och Östersund
Skåne: diverse upplysningar
Öland och Gotland
Slaget vid Kliszow
Rapadalen, Sarek